Ella

Äpplespännet och äppelburkarna och hallontéet



Röster är allt jag vill ha och jag får
Det känns närmare än innan och jag undrar hur mycket det kan kännas samtidigt egentligen
Allt på en gång, kan det kännas. Allt på en gång och sen tar det slut, efter en rejäl genomsköljning på fyra timmar.
Du frågar och jag vill vill vill svara men det kommer inte ut något när det bara kommer och kommer och kommer
Men i kökssoffan kan man tända gaslampan och titta på samma snö och samma träd och böcklingen böcklingen böcklingen vet svaren på allt
Jag ska bli en böckling, en böckling, en böckling
Idag var jag en böckling, och fyra till
Vi delar på böcklingen, jag skvalar, och jag tänker att du förstår när det kommer. Imorgon sover vi, och äter lite böckling.

Du känns som en böckling i strålkastaren, i kökssoffan.
Jag kan ringa och säga hej, lyssna på ett skratt och släppa ut mig, på röstaxlar

Det finns inget grått. Här är det kattsvart eller snösliskigt, här är det kattsvart. Även om fingrarna frillar och tonen gled för högt så finns den lilla lilla rökta fisken där som jag inte kan tänka mig hur det är att vara utan. Mellanmjölk, mamma, vad är det egentligen? Vad vore jag med mellanmjölk?

När allt sköljer och frillar och det faktiskt gör ont på riktigt känns det fina i böcklingen bättre än någonsin
En tröst känns fröjdefullare än fröjdens tempel självt

Nej, alldeles för många känslor samtidigt kan jag inte bestämma över.
Det skakar alldeles frilligt mycket, det gör ont, vemodets ko sköljer igenom mig och böcklingar och böcklingar och böcklingar


Jeff Böckling är på riktigt allt jag vill ha. I dig och i mig och jag hittar honom ibland, i tangenter och röster och vatten.
Utan mellanmjölk. Utan tid och utan morgnar, i ett fall från hög höjd.
Det är värt kattsvartet.