Ella

När man liksom slänger sig ut och slutar flaxa, struntar i att titta efter vart man landar och bara andas tusenmetersluft
Varken framåt eller bakåt spelar någon roll
"Om jag skulle dö imorgon", tänkte jag. "Då hade jag utan tvekan..."


Sen finns det så mycket verkligare saker än tankedödslar. Som hjärtedödslar och sinnesdödslar. Kanskedödslar, som blir till sedandödslar. En sedandöd är bättre än en hjärtedöd, och nu har jag lugnat ner mig. Men att bara sitta och titta på vattnet oundvikligt, åh nu längtar jag fruktansvärt mycket efter kullen. Får man promenera såhär sent? Jag kommer ändå inte sova.

Nyckel till lyckan, tänkte jag, och slängde mig ut.
Men jag ska fan inte dö imorgon. Det är idag, och jag tvekar.

Jag glider en sista gång, sen har jag bestämt mig.

Det är otroligt pretentiöst. Men det gör mig lugn.

Jag håller mitt huvud högt
Längtan är mitt svärd
Jag söker mig en väg i en förlorad värld

Tiden är ingenting
Hud och jord är ett
Allting är en väv, om du förstår mig rätt

Jag tror att det är "efteråt" nu.
The reasons have all gone away, but the feeling never did. Som att det löst sig men allt jag hade innan är försvunnet.
Jag avskyr, men samtidigt är jag bäst i världen. Som jag alltid varit.
Ändå klarar jag det inte.

Men jag vilar när jag sjunger. Jag sjunger:

Svävar som en falk i en befriad vind

Jag håller mitt huvud högt
Längtan är mitt svärd

(Plats för dans till trumma och högljudd stämsång på kreol)

Om jag blundar och tänker på 02.38 kommer höjdskräck och viktlöshet
Min hjärna säger att jag måste välja, men det är verkligen inte möjligt just nu
Svallet är därför TOTALT, när jag visste att jag trodde att jag visste så visste jag inte längre
Det väger tusen kilo, mest i vaderna, man får liksom sendrag
Och jamen jamen jamen jag byter ju så hur ska jag kunna veta när det fastnat?
Jaha jaha jaha jamen

Jag väntar så får vi se. Det är spännande!

Sov mig.
Snälla.