Ella

Ta bort denhär kvällen. Ta bort skriken och hungern och ensamheten tänkte jag och när jag bytte plats till den som brukar hjälpa så gick det ännu sämre och jag vinglade hem och nej det är sent och jag vill verkligen inte ha fredag och jag ser inte fram emot nånting och jag vill bara sova sova sova sova och inte vakna upp till dethär igen, jag blir galen, jag vill sova, det är natt, jag kan inte sova, imorgon är en dag dömd till bajs och det är imorgon som jag ska vara tiptop och det ska jag ju såklart alla dagar om du frågar mig och förlåt det här vill du inte veta och inte jag heller så nu går jag väl och slänger mig i det där stora mjuka med blommor.

Det är inte klokt hur det kan kännas ibland. Nuförtiden känns allt så mycket. Det är ännu mindre klokt. Hur mycket det kan kännas ibland.
Magmonstret har fått en riktig rackabajsare till konkurrent, ett mjukt, fluffigt och evigt leende litet djur. Jag är inte säker på hur dess gestalt är formgiven, men jag gissar på nån slags räka eller möjligtvis en förkyld igelkott.
Iallafall så svallar min mage, svallar är ett äckligt ord, det svallar och svallar och svallar (kolla vad äckligt liksom). Svallar gör känslorna och det är väl en bra grej, kanske, jag är glad att jag känner. Speciellt då när svallet är på räk-igelkottens sida. Då är det ju helt superbt och bra på många sätt. Man skrattar mycket och alla är fina och snälla och jag tycker om alla jag ser och pratar och skrattar med och många många många hundratusen ofta känns det så. Tack, säger jag, för det är eran förtjänst.

Sen kommer domdär stunderna när man tittar i en spegel eller får en klump i magen eller bara sitter lite ensam och tittade för länge på samma ställe, det är då som magmonstret kommer fram och rafsar lite extra där högst upp innanför pannbenet. Fast han vill inget illa egentligen. Han mest känner efter lite för mycket, och är lite eländig och tycker synd om mig.
Och ja. Jag vet ju vad det är som gör mig glad och jag vet vad som gör mig trasig, men vadå, jag kan ju inte välja jämt. Det funkar inte så.
Jag väntar, och svallar, och väntar, och svallar. Jag vet inte om jag trivs med det, men det är så det är och så har det alltid varit så länge jag minns. Det är väl så det brukar vara här i livet, bland räkor och underbett och drömmar och speglar och kuddar och skratt. Det är väl så det brukar vara.

Nu har jag äntligen fixat allt detdär jag trodde tyngde mig, och nu förstår jag inte för jag reagerar helt emot vad jag väntat mig och vill och jag vill vara ensam men inte ensam och jag kommer inte våga somna, men jag tror att jag ska titta på Tårtan ikväll. Spela Puyo med mig själv.

Golden slumbers fill your eyes
Smiles awake you when you rise
Sleep pretty darling, do not cry
And I will sing a lullaby

Jaha.

Blundar jag känns smällen i hela kroppen. Tyngdlös. Vit bil. Cykel som skramlar. Ultrarapid, långsamma bilder och fan det är inte bra. Thinner Boys på repeat och ulket ulket ulket helar mig, långsamt. Jag har samlat och monstret kommer lösas upp, snart, snart. Men ikväll behöver jag vara ensam med ett ulk, ett snor.

Imorgon vankas svarta ögon, stora stora vita tänder och skäggiga män. Jag orkar inte. Jag orkar inte. Jag orkar inte. Jag kommer att skratta mycket, som vanligt. Jag kommer vara glad, som vanligt. Det är bra att veta det. Att jag har det. Ett säkert kort. Skrattet och gladet. Det går inte att undvika, vänner.

Dock kan en skratt- och gladdag innehålla törnar och klafsigt bajs, som idag. Alla klafsdagar slutar inte som denhär, (Tack.), men idag har jag samlat. Samlat.

Klämmangel.

På ett sätt förstår jag men jag förstår verkligen inte
Det ska inte kännas såhär, nej


Och en annan grej som inte är lika viktig och överallt, är att jag är sjukt stressad i smyg. Såklart. När är jag inte det? Jag kopplar inte ens av när jag sover, och det gör mig extremt trött, vilket gör att när jag ska göra allt detdär som stressar mig blir jag galen och arg och gråter och sånt.

Gråta kan man göra. På natten. I en kram. Men du såg inte, jag vill inte. Jag gömde.



Jag känner mig inte som mig själv och det har jag nog aldrig gjort och jag förvånar mig själv och jag vill flytta hemifrån väldigt väldigt väldigt mycket och jag vill ha en cykel som funkar och ett piano som funkar och jag vill vara rolig och jag retar upp mig själv och jag är inte mig själv och hallå vem är jag?

Hej! Jag är tonåring.

Fan.