Bandarn / 40 Silver
Denhära bandarn har funnits i min familjs ägor så länge jag kan minnas. Men igår insåg jag att det går att spela in på'ren. Så jag flaxade till mig ett band med Stevie att spela över. Himla fint. Inspelningarna blir sprakiga och bra. Staffan skrev och spelade in 40 Silver (Högerklicka och öppna i nytt fönster) nu på eftermiddan (tog någon halvtimme allt som allt /staffan). Coolio. Det regnar. Jag njuter. Regn är verkligen ett bra väder på många sätt.
Igår åkte jag, Cecilia, Karin och Emil till Sundborn på picnic. Fåglarna var galna, bandarn var snäll, solen var fin och bra. Cecilia och jag kokade mannagrynsgröt till kvällsmat. Mannagrynsgröt är verkligen en fin måltid på många sätt.
Jag och Staffan låg och läste mina gamla dagböcker igår. Eller Staffan fick inte läsa så mycket, bara det från mellanstadiet. Sen blev det för hemligt. Det är läskigt, jag minns den exakta känslan jag hade varje gång jag skrev mina dagboksanteckingar. Var jag satt minns jag också ofta. Det är fint. Undrar hur länge jag kommer minnas det. Inte länge antagligen. Synd.
Jag skriver likadant nu som när jag var 11. Jag formulerar mig på samma sätt. Jag var alltså antingen exktremt begåvad som barn eller så är jag bara hemskt underutvecklad tonåring. Jag gissar på nummer ett. Hoppas. Min dagbok med glada krokodiler var minst plågsam att läsa. Där skrev jag mest om glada saker.
Dagböcker är en fin slags bok på många sätt.
Nu har jag och Staffan bråkat om layouten på detta inlägg hur länge som helst. Jag vann för jag är diktator. WHAAHWhAW
Och texten.
"40 Silver"
We'll kiss our gods
We'll sing our walls in
We'll, we'll
Why must we always?
There is a darkness
Under our lonely storms
We will win your hearts
Why must we always?
In our silent homes
In our silent neighbourhoods
We are comfortable
Why must we always?
Inner glass-eye
Blow through my attic
40 silver hands around my hands
Lift her fairy-dress
Far-side of the bedroom
40 silver hearts around our hearts
Igår åkte jag, Cecilia, Karin och Emil till Sundborn på picnic. Fåglarna var galna, bandarn var snäll, solen var fin och bra. Cecilia och jag kokade mannagrynsgröt till kvällsmat. Mannagrynsgröt är verkligen en fin måltid på många sätt.
Jag och Staffan låg och läste mina gamla dagböcker igår. Eller Staffan fick inte läsa så mycket, bara det från mellanstadiet. Sen blev det för hemligt. Det är läskigt, jag minns den exakta känslan jag hade varje gång jag skrev mina dagboksanteckingar. Var jag satt minns jag också ofta. Det är fint. Undrar hur länge jag kommer minnas det. Inte länge antagligen. Synd.
Jag skriver likadant nu som när jag var 11. Jag formulerar mig på samma sätt. Jag var alltså antingen exktremt begåvad som barn eller så är jag bara hemskt underutvecklad tonåring. Jag gissar på nummer ett. Hoppas. Min dagbok med glada krokodiler var minst plågsam att läsa. Där skrev jag mest om glada saker.
Dagböcker är en fin slags bok på många sätt.
Nu har jag och Staffan bråkat om layouten på detta inlägg hur länge som helst. Jag vann för jag är diktator. WHAAHWhAW
Och texten.
"40 Silver"
We'll kiss our gods
We'll sing our walls in
We'll, we'll
Why must we always?
There is a darkness
Under our lonely storms
We will win your hearts
Why must we always?
In our silent homes
In our silent neighbourhoods
We are comfortable
Why must we always?
Inner glass-eye
Blow through my attic
40 silver hands around my hands
Lift her fairy-dress
Far-side of the bedroom
40 silver hearts around our hearts
Mother moo
Min moder kan konsten att formulera sig. Idag var hon i sitt esse. På msn:
" ella säger: (13.54.46)
jag räddade en humla från döden idag. duktigt va?
ingriddd säger: (13.55.15)
bra -jag är med i humlornas befrielserpelse
ingriddd säger: (13.55.44)
ja, så heter det på samiska "
Eller varför inte gårdagens öppningsfras:
" ingriddd säger:
lever du? Njure? "
Bob Dylan kan också formulera sig. Jag lovar. Don't think twice och Mama you've been on my mind. Hallelujah persienn, jesus christ monkeyballs.
"Manus" av Lars Winnerbäck går inte av för hackor den heller. Awh.