Ella

Så mycket tid gick åt till att bara vänta ut
Låta dagen svrivla bort och sedan försjunka i sorger och pest

Släpp!

Du landade mig på en kattmage.
Pälset under armarna är mjukast, och där kan man ligga och titta på Karl Marx på väggen och tänka att man orkar. Och håller man en katt i handen kan vi sova varandra utan tid och utan väntan.
Längtanet är färdigt, enormet är där.

Enormet som palatset med stora gröna skynken som hänger från taket. Sedan faller de till marken.
Lagom med overklighet och allt som inte svirvel och väntan är. Allt som solljus och katt är.

Det landar här. Där. Hos.
Inte på ett sätt som redan känts,
utan på ett mer
solljus sätt