Ella

Flyg med mig.
Hem. Till sommar, till barfota, till gräs! Bubblor, svirvlar, vatten, cykla, värme, värme.
Stilla nätter och värme.

Spring.
Spring tills katter river din hals och andan flämtar. Sträck ut armar, flaxa, sväva, spring fortare, lyft, lyft, spring, lyft! Flyg.

Vi flyger.

Hopp.
Våra pälsiga underarmar har små tassar, som flaxar flax flax flax flax flax, fast mycket fortare, och de korta benen med byxor vickar på klorna.
Luft under vingarna, armarna. Andas.

Framåt! Flyg. Släpp taget! Slappna av. Varje andetag tar dig högre, längre, mjukare. Faller framåt, uppåt. Det blåser inte, men vinden svirvlar i håret, pälsen. Ögonen tåras, kinderna fladdrar.
Bergochdalbanepillrig i magen är bättre än lugn, tryggare än katter, svirvligare än kärlek och så otroligt att munnen, magen, ögonen, liksom ler, fnissar, skrattar.

Längtan.
Vi flyger. Fritt.
Ibland hittar vi ett pommfritt.

Musik.
Ovanifrån ser man, som från rymden, hur det är, och alltid varit. Vi ser dig och mig, trasiga och små, stora, starka, lösa och många. Jättemånga.
De finns kvar.

Vi är det finaste vi sett.
Landa inte än, svirvlet är evigt och stora stora vita mjuka bommulsmonster famnar oss. Viktlöst.
Sväva.

Kom, flyg, sjung, sväva.
Kom!