All my lies are always wishes

Jaha.

Igår var en dag. En dag som blev tyst tyst tyst och ensam, på ett bra sätt, men ändå var vemodet där och fajtades med räkorna i magen. Vemodet är varken monster eller räka, vemodet är som en slags sengångare eller spökdjur som liksom en korkad ko står och glor och glor och glor glor glor, rakt in i dina ögon med en tom blick, för att sedan vända sig om och gå därifrån. Pling plong. Pling plong. Klonk.
Vemodet och jag satt i Kålgårn och tittade på himlen. Blundade mot himlen. Himlen har jag sett förut. Himlen är som vanligt. En timma eller två gick, telefonen ringde, vemodet vände sig om och gick, jag också. Vi gick åt olika håll och en mjuk mössa och en hoppfull röst kan lösa de hårdaste knutar. En natt med ett mjukt täcke är bra om man vill sova länge. Jag sover för länge.

Ge mig nåt mjukt och vemodigt med hoppfull röst.
Jag vet var det finns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback