Ella

Här sitter jag och sitter. Det är ju inte varje dag man gör det menar jag. Ehe. Jag är trött. Försökte sova när jag kom hem men det gick inte så bra. Jag tänker hela tiden, det är påfrestande. :)

Idag gick hela gänget på stan. Kollade på tusen saker och fikade i solen. Jag prövade till och med ett par Cheap Monday-jeans. Jag var ful. Sen gick jag och kände mig ful hela vägen hem. Det var tråkigt att känna sig ful.

Nu har jag diskat lite och lyssnat på Wilco och känt mig häftig. Jag måste verkligen spela piano. Det är bajs. Jag orkar inte. Jag orkar aldrig göra nånting när jag kommer hem. Det är liksom då man vågar slappna av och då blir jag helt slak i hela kroppen. Haha, slak. Jag säckar ihop likt en tung matkasse som har blivit buren ända från garaget och upp för alla trapporna och när man kommer upp är man så svag i armen av all mjölksyra att allt faller ner på golvet och ramlar ur och tomatsåsen och makaronerna och äpplena bara väller ut över hallgolvet.
Så känns det när jag kommer hem. Och när man har gått upp för alla trapporna och är trött i armarna och benen och huvet så orkar man inte plocka ihop all mat som har ramlat ur utan man låter den ligga till dagen efter och då har man ännu mera mat som man tappar ut och tillslut är det ett stort matberg och när det äntligen är helg städar man upp hälften, men det är alltid lite gammal mat som ligger kvar och möglar.
Det är faktiskt så det känns. Jag vill bara ligga i mitt rum med persiennerna nere och lyssna på stillsam musik och vara matt.
Men det kan man inte göra. Man måste spela piano, lära sig sångläxan, diska, skriva svenskauppsats, etc.

Jag tycker om att klaga. Skyll dig själv om du omistens måste läsa.

Hejsvejs från en trött matkasse

Ps. Busschaffisen sa Hejsvejs till mig. Då blev jag glad, mitt i allt bajset.