... just to see if there is something we believe

72274-73

du är mäktig. 17år och mäktig. sluta underskatta dig själv.

Det känns tusen annorlunda nuförtiden. Nuförtiden känner jag mig lite på besök, lite för stor, lite för mycket.
Lite som att jag inte riktigt hänger med. Men det är inte obehagligt som förut, det är snarare bara väldigt väldigt... svullet. Runda fötter. Titta inte.

I'll set the rain, to be cold and hard
I'll set the sun, to be bright and sharp
To wake you up from your hollow dream
And shake your bed with a thunderstrike from my hand

Jag är helt rädd för det mesta, och längtar till en avlägsen plats där ingen känner mig, förutom möjligtvis några katter och lite glada magar. En topp av toppar, med svans och styltor. Det är allt jag begär.
Nej.
Det jag är mest rädd för är ju mäktigheten, men hur berättar man om mäktighetsrädslor? Jag har aldrig hört talas någon som varit i närheten av att förstå, och när jag har försökt förklara får jag skrynkliga ansikten och humningar till svar. Jag kanske inte behöver berätta, förklara, men det är svårt att förstå när man inte ens kan visa. Och samtidigt längtar jag ju ofantligt mycket, efter, ja, mäktighet.
Och mäktigt är det ju.
Nej.

Tills imorgon har jag vänt på allt fjorton gånger, och kommer fram till samma sak:

Slide.

Kommentarer
Postat av: agnes

öh! grejen är ju den att även om jag inte förstår allt, men ibland massor, eller kanske inte någonting alls, av det du skriver, så känner jag bara: skriv är konst (liv) i aldra högsta grad. alltså, någonting som verkligen räknas samtidigt som det inte betyder någonting. för det fastnar. fastnar på ett väldigt bra sätt.
och nu tror jag att jag har bestämt mig. jag ska skriva som projektarbete. det blir nog så. och jag tror att du har bidragit till det beslutet. det känns fint :)
(det är en väldigt bra mäktighet. det tror jag verkligen!)

Postat av: Staffan

find your power-animal, Ella..

2007-07-31 @ 11:37:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback