So may the sunrise bring hope where it once was forgotten

Kompostpåse på promenad i natten. På natten är det mörkt, under lampor lyser granar. Tallar? Granar. En asp. Björkar. Åh, två granar och fyra rönnar. Det är svårt att titta på ett träd utan löv, och sen se vad det heter. Jerker, kanske dom heter, fast det vet inte jag, för de talar så tyst och med konstiga bokstäver. Vissa vet mycket, om träd. Vissa kan säga "bebadebadibidaba" och vifta med sin vante, så det ser ut som ett galet monster som vill äta allt. Monster tycker om att äta, det är därför de har så stora munnar. Om man blåser i dom, blir dom varmare. Vantarna.
Katter på skidor, prickar som gör revolution i klassrummet, eller vad pratade vi om?
Vi pratade tills ögonen tårades.

Vissa är sådär bra och fina så man är glad att man finns.

Kommentarer
Postat av: hannah

Du är sådär bra.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback