Ella

Måste se Pulp Fiction igen. Fasansfullt bra första gången, misstänker att den kommer vara oförskämt bra andra. "My name is Faaabby, my name is Fabieeeeenne"

Staffan har varit här idag. Jag är sådär trött på detdär speciella viset man är när man har varit glad en hel dag. "That's when you know you've found somebody special. When you can just shut the fuck up for a minute and comfortably enjoy the silence." - Mia i Pulp Fiction.

Grejen är den, att jag satt med Liz och pratade, dendär dagen i aulan. Vi pratade om mycket, fast med små ord. Det var svårt att prata med stora när ett genrep pågick fem meter bort. Några av domdär små orden var just dom. "That's when you know you've found somebody special. When you can just shut the fuck up for a minute and comfortably enjoy the silence." sa jag. Jag syftade på Staffan - javisst.
21.51 ikväll, gick buss 166 till Lund. Vi cyklade fort för att hinna, vi var tvugna att slå in ett par paket åt Rigel först, (feta paket, by the way), men kom ändå för sent. Vi cyklade. Bortåt. Då sa han det. "That's when you know you've found somebody special. When you can just shut the fuck up for a minute and comfortably enjoy the silence."

Liz, detdär passar väldigt jättemassor när jag är med dig också.



Jag har hört ryktas om att jag skriver som "en charmig Bukowski". Jag har ingen aning om hur jag skulle kunna göra det. För det första har jag ingen aning om att jag över huvud taget skrev. För det andra vet jag inte vem Bukowski är. Jag vet iallafall att jag inte är honom.




Idag är en såndär dag när man tror på livet, du vet. Coco Pops, gräs, bada, Staffan, Kinderägg, cykla utan mål, prata om tystnad, South Park och Mitch Hedberg-citat tills man kvävs. Det är dagar som denna jag känner att det inte spelar någon roll. Det spelar ingen roll om jag är ful, dum, inte-lika-begåvad, inte så speciell, inte så mig själv. Det spelar ingen roll.