And if you care, don't let them know. Don't give yourself away

image55

Jag vill äta dig
kan jag ju inte säga
skrämsel skrämsel skrämsel

Låtsas inte om
men längtanen är lite enorm
åtminstone de där mjukaste tiderna på dygnet
23-24. 14-16. 21-22.
Sälmjuk.

BU! JAG VILL ÄTA DIG!

Oh mother, I can feel the soil falling over my head

image53

En gång för alla
En för alla en gång

Åh
Det känns
som december

Kometen kommer!

image52

(På toppen av toppen, med svansar)

They will see us waving from such great heights
"Come down now," they'll say
But everything looks perfect from far away
"Come down now," but we'll stay

Om de sälla jaktmarkerna
dofter
pingel
och jättemycket reverb
call me up
min totala inte-ellighet
Vad kommer den ifrån?

Och jag kan inte använda de gamla orden
Det känns nytt varje dag

-

image51

bästa, tänkte jag på, och din hand, när jag stannade mitt i gatan och allt var tyst i ett stilla regn och jag viskade fina ord

jag andas dig.

(pax att vara den med långtisär-ögonen)

Spridd svett

image48

Feber är precis vad jag behöver, jag lyssnar på Kent och njuter varesig jag vill eller ej, lappar blommor och hjärtan, sover utan klockor.

Frustration, svett, spya, mensvärksjäveln och lite lagom rädd.

Jag suger så bajshårt på dethär.
Livet, eller vad man kan säga.

Förlåt. Jag försöker. Jag försöker. Jag försöker.

Jag är tom, och allt vad tomhet innebär. Ordentligt ensam, rädd och frustrerad. Heja heja.
Då önskar jag att jag åtminstone hade en hårig buk, som jag kunde fälla över mina frusna tassar.

Hoppas du finns alltid.

Well It's just that I've been losing, for so long

Jackson.
Ja.

Och jag sprängde micron idag. Det är en sådan dag idag. En dag att spränga saker.

Boom, lät det. Sen krasade allt. Ett långt frasigt kras.

Allena min vän, mol allena, som det sades förr

image47

Nej. Nej nej.

Nej nej nej!

Äntligen / Varför?

jag skulle gå ner för trappen och komponera en kattmelodi
med medeltid och skratt
men också en sorglig lördagsfilt
en och annan sekund skulle sprilla
falsetten spricker

skulle få röken att svirvla
skulle fylla de trasiga och små
kanske skulle jag sova mot din axel
hand i hand, på toppen av toppen
i styltor

lätt av hallon
och bara lätt av lätt

sjung  

en kattmelodi
en lördagsfilt

allena, min vän
fly med mig
flyg med mig
allena
jag vill bara fly
jag vill bara fly

berätta

nattflykt från morgondag
morgondagg
så kortsiktigt
så lagom just nu
så otroligt rädd

jag vill inte fly
jag vill bo
jag vill lära känna mig
och bo

en kattmelodi
en lördagsfilt
en katt
en filt
och vi säger som jag sa
"kom hit"

Undantaget

jenstvå72274-129
Nu finns bara hela inlägg kvar. Såna som jag tycker om, någonstans.
Hej blogg. Nu är vi lite mer.

Virvligt.

Ridin along in my automobile

hejpa

Heja Chuck Berry. Heja.

JAA!

72274-120

Skara Brudmasch vet EXAKT hur jag känner mig.
Tack.

A och R

72274-118

Fratres.


När tassar inte kittlas, inte ens lite, smyger svirvlet svagt sig på, och bomull infinner sig. Baltisk bomull.  The white horses flow. Vinden i vinden på toppen av toppen. Det svirvlar nåt så himmelskt. Blåser i håret.

Och jag sprillar igen, dubbelt, och jag förstår inte, jag förstår inte. Jag kanske inte vågar.
Tyck inte om mig, säger jag.

Ensam ett tag är nog lagom just nu. Ensam, med kökssoffan och Fratres.
Ja.

And he takes and he takes and he takes

tja

Det läskigt, när jag skriker saker som jag inte vill skrika. Berättar saker jag inte vill erkänna, tänker saker som man inte får tänka.
Man borde inte vara bland kännande människor när man inte känner sig själv. Det är inte rättvist.

Pärlhimlen hjälper inte mot galskap och ilska idag, men kanske ett svirvlande farväl eller en väldigt mörk, mjuk kudde.

Och jag har inte råd med oxytocin längre. Vart är världen påväg?

Sur le fil

72274-116

Det är inte ens värt att berätta om, det är för oviktigt. Det behöver inte bo i mig, så jag sopar bort.
Borta.

Men på riktigt är olustigheten som infinner sig när en otrygg röst berättar för mig hur jag mår, vad jag gör. När jag ljuger.
Otroligt olustigt och otryggt.
Såntdär undviker jag gärna om jag kan. Och jag kan. Och det har jag gjort. Och det hjälper.

Fratres svirvlar genom öron, det lilla i c-moll svallar genom hand.
Music saves my mortal soul, och hej, jag tycker om att vara ensam idag. Och hej, det är inte som du tror.

Jesus, don't cry

72274-114
Om man räknar alla gånger jag gråtit över fåniga saker
Som att varmkorven är slut i kylskåpet, eller att jag är ful
Så är de flest
Ofta grät jag när du sjöng för vackert för att få vara riktig
Oftast för att spegeln var droppen, och dörren
Jag har samlat, brukade jag skylla
Jag har samlat ett tag nu
Så kändes det bättre sen
Själva gråtet är ju inte farligt, alls
Det är bara någon inuti som ville släppa ut lite, som ville lätta
För visst känns det mycket lättare?
Håll inte tillbaka, då förstår man inte
Du förstår inte om du inte hjälper till?

Det är en viktig, riktig del
Den är inte farlig, inte taggig på något sätt
Den rivs lite, men allt som har klor har också en tass, eller åtminstone ett snällt öga
Som säger andas, nu är det ute, nu finns det inte längre
Nu somnar du gott, vän. Sov.

Ändå gråter jag inte nu
Nu när det behövs, mycket mer än andra gånger
Det finns varmkorv, javisst, men jag orkar inte
För mycket fattas, framförallt den vän och det lugn som borde bo hos mig
Var blev ni av?
La la la laa

You were right about the stars. Each one is a setting sun.

Dona eis requiem

72274-115
Lacrimosa dies illa
Qua resurget ex favilla
Judicandus homo reus.
Huic ergo parce, Deus:
Pie Jesu Domine,
Dona eis requiem. Amen.
Det är det vackraste någonsin, alltid, överallt. Varje knyrf fylls av slumpmässiga rysningar, man andas långsammare och måste sluta ögonen. Det finns inte så mycket vackerhet, man kan inte gömma så många knyrfklappare i fyra och en halv minut. Det är inte verkligt. Det är inte rimligt.

Det svävar, svirvlar, svallar. Varje sekund, kvart, det är oerhört. Varje gång är det överraskande, det smyger sig på. Amadeus visste nog inte vad han gjorde. Det är inte brutalt, alls, det är så mycket mer. Oerhört. Det är inte rimligt.

Mozart! GIFT DIG MED MIG!
Eller nån som är mindre... död. Kanfe.

Hejtå.

Hush

72274-113

Jag måste lära mig att chilla bara.



Öppna för katt.

Jag hade hammaren beredd under kavajen

72274-112

(HAHAHHAHAHHAHAHHA, LAMAN!)

Förunderligt, att få ett hål i tummen av en italiensk doktor, som man kan spendera flertalet timmar tillsammans med, och kvida på golvet. Och en jacka som kittlas i magen. Och halsbandet, hallå, det är ju oförskämt.

Förunderligt, hur allt smälter samman, hur jag kunde bli du och vi kunde bli dom och den kunde bli dom och det och att päls, tassar och Samson inte alls är sprilligt längre. Hur vet man i förväg?

Förunderligt, hur snabbt det svallar omkring mig. Allt. Man kan byta ut saker, bara som i ett vift. Temperaturen, pilbågen, sömnen, maten, luften, promenaderna, solskenet, musiken, pengarna, pälsen, pianot, vadsomhelst som är överallt.
Överallt!

En räkvän är vad man behöver en idag-dag som idag. Hej, ska vi spy ljus tillsammans snart?

Golden slumbers fill your eyes

72274-104

Ge mig en katt.

Jag vill att det ska säga "KLAFS" när allt faller samman och jag ska förstå.
Jag vill att allt ska falla samman.
Jag vill förstå.

Allt är så mycket och överallt och jag kan inte ens slappna av när jag spelar meningslösa spel på min gameboy och lyssnar på samma Hej Domstol-avsnitt fyra gånger på raken. Jag går som en pilbåge, snart skjuter jag nån. Vem kommer jag såra först?
Man måste passa sig, så man inte sparkar tån i dörrlisten, så man inte tappar ur pärlplattan man ska bära till strykbrädan, så man slipper börja om från början.
Jag orkar inte börja om från början.

Det är svårt.

Längtan är raggsockor.
Jag längtar efter att vakna en morgon, och vara lugn. Överallt. Jag längtar efter att sova på riktigt. Jag sover inte när jag sover. Jag blundar, jättelänge. Jag gör allt som jag gör när jag är vaken ändå. Jag kan inte stänga av. När klockan ringer tror jag att den fortfarande är kväll. Att det fortfarande är igår. Att jag fortfarande ska få sova tio timmar. Att jag inte somnat än.
När jag vaknar imorrn kommer jag vara samma pilbåge som alltid. Samma stirriga, samtidigt trötta, blick, som letar. Jag hittar alltid nåt. Jag hittar aldrig.
Jag längtar efter tid.

Tid tid tid.
Jag vill förstå.

Hej-jag-kan-aldrig-bestämma-mig-om-vad-jag-är-vill-kan-är-är-är-kan-vet-vet-vet-vill-vill-är-vill-kan-vet
(och jag bloggar alldeles för mycket bajs men det är ju för min egen skull.)

Det är mycket med det elektriska.

Time takes care of the wound, or so I can believe

72274-105darth


Cuteoverload.com takes care of the wound. Tackserru.
Och pärlhimlen.

Tidigare inlägg Nyare inlägg